Det finns en sport jag alltid varit rädd för. För en ishockey supporter kan detta säkert låta helt befängt men som den hjärntvättade fotbollstös jag är har ishockey alltid skrämt mig. Det är puckar, det är klubbor, det är spelare och vassa skridskor i en salig blandning. Därför har det liksom fallit sig rätt naturligt att jag helt enkelt fotograferat väldigt lite ishockey genom åren. Någon match i en lägre division & några träningar har det blivit men inte mer än så. Självklart har planen att ta tag i det funnits, men det har inte kommit överst på listan med saker som ska göras. En av de största anledningar till att prioriteringslistan sett ut som den gjort är ju då såklart för att det inte är speciellt lockande att ställa sig intill en ishockey plan när man mest blir rädd av bara tanken. Men ibland är det bättre att bara göra än att tänka. Så för någon vecka sedan kom det ett samtal som i korthet kan återges som ”Vi behöver dig på Rögle-Brynäs, typ nu”, vilket slängde mig rakt in i en hockeymatch där jag inte hann tänka mer än att hjälmen skulle på. Så min första större ishockeymatch fick bli Rögle – Brynäs, där de grönklädda spelarna dessutom lyckades vinna hemma på Lindab Arena. Egentligen är det nog bästa att inte alltid tänka så mycket utan istället våga slänga sig in i saker & så får det ibland bara bära eller brista, ofta bär det en bit i alla fall. Och brister det får man lära sig med tiden.
Leave a reply