Helsingborg är verkligen den vackraste staden jag vet när solen skiner. Jag förstår inte alla er som kan bo på ställen som inte har hav eller sjö i närheten av stadskärnan. Hur klarar ni er liksom? Visst nu växte jag upp i en liten ort några mil utanför Helsingborg som egentligen inte hade mer vatten än några små sjöar & en å som ringlade igenom orten men jag känner mig ändå mer hemma vid det där riktiga vattnet som Öresund ändå är.
Det är rätt längesen nu. Men en kväll när solen bjöd på riktigt sånt där rosa skimrande mjukt ljus över sundet fotograferade jag Alexandra nere vid hamnkanten. Jag minns hur det i flera dagar innan hade varit grått & trist men det kändes som allt liv återkom till både staden & oss människor när solen äntligen värmde igen. Alexandra sken ikapp med solen med sitt leende & jag tror ingen hade kunnat vara butter med henne & hennes leende i närheten.
Leave a reply